*

Jag kommer aldrig glömma bort när jag såg dig för första gången !





Mitt liv - hästar - min historia

Jag började rida på ridskola när jag var ca 6 år gammal & började som alla andra i nybörjargruppen
efter ex antal gånger där tyckte min lärare att jag hade gjort så mycket framsteg så att jag fick byta grupp.
denna upprepade sig ett antal gånger genom åren. Och redan när jag var 6 år gammal började jag tjata om en egen häst att ta hand om.

Åren gick och jag blev 12 år och jag tjatade som bara den på mamma & pappa att få en helt egen liten häst att ta hand om. Och då orkade mamma & pappa inte med mitt tjat längre, vi började leta efter en häst. Vi åkte runt överallt och provred osv men hittade inget speciellt som jag tyckte om, tills en dag då jag själv satt och kollade runt på hästar som var tillsalu. Och jag kände redan då att det var något speciellt med den ponnyn. Sprang och visade annonsen för mamma och hon ringde direkt till ägaren och samma dag åker vi och tittade på han.
Hade inte sett en enda bild på hästen innan utan åkte direkt, han stod även i kristinehamn så var väldigt nära.

Åkte dit och fick äntligen se han, Mulle som han hette och jag blev helt tagen, han stod där med hans bruna snälla ögon, hans lurviga päls och hans vackra uttryk.
åkte hem därifrån och sa att han ska jag ha. Om jag inte får Mulle lägger jag ner allt med hästar osv.
och var helt bestämmd.
De jobbiga var nog att han hade haft Fång den sommaren så om det visade någonting hos veterinären så skulle vi inte köpa han.
Den dagen fick jag inte följa med utan fick gå till skolan istället och det var nog den längsta skoldagen i hela mitt liv. kom hem och jag var hemma ett bra tag innan mamma ringde med beskedet.

och hon sa till mig i telefonen att jag skulle bli Hästägare !!!!
och jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv. den känslan av lycka. Jag minns hur jag sprang i hela huset & skrek av glädje.

Och jag måste erkänna att Mulle var min livskamrat, min första egna häst, han var helt galet bra.
Han är den bästa häst jag någonsin har haft och kommer att ha.
Jag slet som ett djur med Mulle i ca 1 år för att bli en fin dressyrhäst och tillslut kom resultatet
Jag minns ett speciellt minne med han då vi fick våran första rosett tillsammans i dressyren och kom även 2;a som vi båda var mycket stolta över.

Och när allt började gå riktigt bra för mig & Mulle med placeringar på tävlingar osv så kom beskedet som ett brev på posten. Han blev sjuk och var senare tvungen att ta bort min älskade prins.

jag kan fortfarande se han i mina drömmar och när han står där ute i hagen med alla andra hästkompisarna.

Mulle kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Min prins R.I.P